En kunglig gåva

Det lilla eko-templet i Stavsjö har en märklig historia att berätta. Det beskrivs i vissa böcker som att vara uppfört 1771. Detta är dock med största sannolikhet inte korrekt utan ett årtal i mitten av 1780 passar bättre. Det lär enligt alla källor tillägnats Gustaf den III-dje när han var på hemväg från en längre resa till Frankrike, Italien och Grekland för att studera den klassiska arkitekturen som finns representerad där. Den första resan dit gjorde han redan som kronprins 1771 och den andra ”stora Italien resan” genomfördes 1783-1785. Det är således troligare att templet tillägnades honom vid detta andra tillfälle.

En förmögen givare som tjänade vid hovet

Ulrika Eleonora von Berchner som på denna tid ägde Stavsjö Bruk samt även andra större egendomar i Sörmland var sedan länge hovdam på Stockholms Slott. Hon fick inte mycket tid över för att sköta sina egendomar utan skaffade sig en mycket duglig make till detta. Han hette Per Örnsköld och blev snart nog Landshövding i Sörmland med säte i Nyköping. Denna befattning köpte Ulrika Eleonora till sin man.

Ulrika Eleonora var en vacker, synnerligen förmögen kvinna och var enligt historien mycket omsvärmad av herrarna vid hovet och sägs ha gått herrarna till mötes i svärmeriet.  Folket vid det svenska hovet var vid denna tid synnerligen frigjorda i sitt umgänge. Det sägs att Ulrika Eleonora inte var speciellt mycket gift med Örnsköld. När Ulrika träffade sina kungliga vänner här i Stavsjö så fick Per Örnsköld antingen befinna sig i Residenset vid Nyköpings Hus eller på vindsvåningen på Stavsjö Herrgård.

Kungen och Arkitekten

När Gustaf tillträdde som kung hade han således redan varit i de Europeiska länder där den klassiska arkitekturen hade inspirerat honom. Han hade också som tillträdande kung stora ambitioner inom byggnadskonsten. Han knöt då till sig en alldeles egen favorit-arkitekt, Olof Tempelman, som han 1781-1783 skickade på den klassiska resan som han själv tidigare hade gjort. När Tempelman kom hem planerade de tillsammans uppförandet av flera numera klassiska byggnader såsom Hagapaviljongen m.fl. Strax efter att Tempelman kom hem åkte kungen åter på denna resa för ytterligare studier. När han var på hemväg och passerade Stavsjö så stod Dianatemplet färdigt i all sin glans och överlämnades som gåva till kungen från hans hovdam Ulrika Eleonora von Bechner-Örnsköld (en titel som senare byttes till statsfru. 

Man får anta att fru Örnsköld anlitade den arkitekt som respekterades av Gustaf den III, således Olof Tempelman som studerat den kostform som kungen mest av allt uppskattade och studerat. Olof Tempelman har förutom stockholmsbyggnader även ritat huvudbyggnaden vid S:t Anna Sjukhus i Nyköping, samt delar av kyrkan vid Stora Torget. Detta har troligen skett med initiativ från Landshövdingen, Ulrika Eleonoras man. Samarbetet mellan kungen och Tempelman fortsatte framgångsrikt under flera år och signerade den numera så uppskattade Gustavianska stilen. Diana-templet är ett mycket gott exempel på denna stil. Ulrika Eleonora lär ha finansierat många av kungens projekt, officiellt genom lån. 

En bitter kvinna

Hennes man avled därpå. Hon engagerade då en ny förvaltare till sina egendomar vid namn Schönström. Trots den stora ålderskillnaden på 25 år tog hon honom som älskare och förlänade honom Svärta Gård, med tillhörande gruvdrift, norr om Nyköping som morgongåva. Ulrika Eleonora avled 1802.

I en pågående planändring för centrala Stavsjö ska de två nya vägarna benämnas von Berchners respektive Schönströms väg.

Renovering av templet

I samråd med Sörmlandsmuseum och med finansiering från Länsstyrelsen har en renovering av templets påbörjats. Pelarna och plåttaket är lagat och templet är målat i den nyans som återfanns underst. Det är troligt att färgen ska efterlikna Kolmårdsmarmor. Det återstår nu att åtgärda innertaket som tidigare varit spänt med väv, troligen med hampa.  Golvet, som sedan många år är täckt med enkla bräder, har tidigare varit ett byggnadsantikvariskt problem att hitta säkra förlagor till. Genom en lycklig tillfällighet dök dock ett foto från 1890-talet upp som synes förklara hur det ursprungliga golvet var konstruerat. De slaggstenar, som man tidigare hittat rester av, tycks utgjort golv och på en betydligt lägre nivå än befintligt trägolv. Vi hoppas att det ska kunna återställas dels av estetiska skäl men även för att skydda pelarna mot den fukt som nuvarande trägolv binder mot pelarna. 

Byggnaden som tidigare tillhört Bruket är sedan 1965 i privat ägo.